TIMO KELARANTA: UNDERLIG KÄRLEK

Finlands fotografiska museum 1.2.–29.4.2012

Info 31.1 kl. 11. Konstnären är på plats under infomötet. Välkommen!
Pressbilder

”Fotografiet var en lite underlig kärlek för mig. Någon stor passion var det inte ursprungligen fråga om. Jag minns inte att jag skulle ha upplevt någon förvåning när jag första gången såg ett fotografi uppenbaras för mina ögon under det röda ljuset i laboratoriet. Fotografiet hade liksom smugit sig på mig och ville inte lämna mitt medvetande. Nu stod jag på tröskeln till ett varaktigt förhållande med det.”


Timo Kelaranta: Fåglar, broar (2010)

Fotokonstnären Timo Kelarantas (f. 1951) långvariga relation till fotografiet är tema för vårens stora utställning. Kelaranta är som fotograf en poet, en mästare på det abstrakta fotot och på minimalismen, och för honom är formen det allra viktigaste. Även innehållet i fotografiet har sitt ursprung i formen. Med hjälp av ljuset formas ytan, skalan och tillståndet hos ett föremål till något som inte fanns tidigare. Materian ter sig immateriell. Fotografierna hör också ihop med ord: namnen är väsentliga delar av verken.

På utställningen får vi se verk från hela Kelarantas karriär och också alldeles nya arbeten. Som motvikt till det abstrakta fotografiet finns här också en liten samling personporträtt av närstående personer. Konstnären presenterar inte sin produktion i kronologisk ordning och inte heller som fristående teman, utan verkens inbördes ordning bestäms på visuella grunder. Betraktandet är viktigare än själva ögonblicket för fotograferandet.

I samband med utställningen publiceras boken Outo rakkaus (Timo Kelaranta, 2012) och en liten utställningsguide (Finlands fotografiska museum, 2012).

I museets mobilguide kan du lyssna på hur konstnären beskriver sina verk (på finska, tel. 0600 01525).

Konstnärsträffar: Timo Kelaranta berättar om sin utställning den 4 mars kl. 14 och den 29 april kl. 14. Inträdesavgift till museet.

Utställningen har fått stöd av Finska kulturfonden, Alfred Kordelins fond och Centret för utställningsutbyte FRAME.

K-G ROOS – MAFIA, MARIMEKKO, MANNERHEIM

Finlands fotografiska museum 1.2.–29.4.2012

Info 31.1 kl. 11. Välkommen!
Pressbilder

”Jag vill avbilda vår tid i en omfattande episk form: dess fenomen, människoöden och världshändelser.”


K-G Roos: Sicilien, 1959

Journalisten och dokumentärfotografen Karl-Gustav Roos (1937–1976) särpräglade fotografier är arkivskatter, av vilka största delen nu ställs ut för första gången. Roos var en omutlig idealist, och i hans produktion förenas ett modernt formspråk med en människonära och samhällsmedveten attityd. Han är en andra generationens fotograf, som inledde sin karriär redan som tonåring. Fadern Rafael Roos ägde den ryktbara ateljén Foto Roos.

Roos hade en kort, men exceptionell, karriär som bildjournalist och dokumentärfotograf. Han kände sitt sociala ansvar som fotograf och grubblade på möjligheterna att påverka med kameran redan på 1950-talet, långt innan samhällsmedvetenheten blev dominerande inom fotografiet i början av 1970-talet. Han fotograferade människornas vardag på gatorna både i Helsingfors och på Sicilien. År 1959 på Sicilien förtätades Roos fotografiska berättande till avgörande ögonblick, där bildkompositionen blev en del av en psykologiskt skärpt iakttagelse av stunden. Roos tog också lyhörda modefoton ute i naturen av plagg från Marimekko designade av Vuokko Nurmesniemi.

På 1950-talet fotograferade Roos material för två omfattande fotografiböcker. Han var en av de första fotograferna i Finland som tog till sig boken som ett självständigt uttrycksmedel. Boken som fotograferades på Sicilien förblev opublicerad. Den ursprungliga tryckningsplanen för boken finns med på utställningen. Redan före detta hann han fotografera efterkrigstidens fräschaste stadsbok (Ihmisten Helsinki / Människornas Helsingfors, 1961) i sina hemtrakter i Helsingfors.

På utställningen som baserar sig på ett forskningsprojekt inom museet får vi se Roos dokumentärfoton i originalkopior, kompletterade med nya fotoutskrifter av modefoton. Fotografierna visas också i sina ursprungliga sammanhang, på tidningssidorna. Dessutom presenterar museet Roos kortfilmer från Helsingfors och från triennalen i Milano. 

I samband med utställningen ges boken K-G Roos 1937–1976 (red. Maria Faarinen, Finlands fotografiska museum 2012) ut.

I museets mobilguide (på finska, tel. 0600 01525) kan du lyssna på hur K-G Roos bror Mats Roos, hans ungdomsvän författaren Jörn Donner, designern Vuokko Eskolin-Nurmesniemi och amanuensen för samlingen Maria Faarinen, som har forskat i Roos produktion, berättar om Roos och hans verk.

Amanuensen för samlingen Maria Faarinen presenterar utställningen (på finska) den 14 mars kl. 18. Inträdesavgift till museet.

Octavian Bâlea: Flexi-in-security Redux

24.2–25.3.2012, Projektrummet

Presskonferens torsdagen den 23 februari kl. 11. Vernissage torsdagen 23.2. kl.17-19. Konstnären är närvarande under presskonferensen och vernissagen. Välkommen!

Vad sker med den europeiska arbetskraften under en ekonomisk kris?

Octavian Bâleas (f.1984) fotoserie berättar om en ödelagd by och om människor som drabbats av arbetslöshet. Han undersöker livsförändringen i ett lokalt samhälle i Tyskland på en ort där arbetsplatserna på en Nokiafabrik försvinner, och en by i Rumänien som håller på att avfolkas. Där flyttade alla i arbetsför ålder till en ny fabrik på annan ort.

Octavian Bâlea: Kaffe med Ahmed

I Bochum i Tyskland fotograferade Bâlea år 2010 medlemmarna i en islamsk församling. Den bortflyttade fabriken lämnade efter sig arbetslöshet och en annorlunda vardag. Den rumänska byn Rachis i Transylvanien avbildade han som en ödelagd spökstad i spåren efter en massflytt.

Bâlea återvände till Rachis 2011 på sin andra fotoresa. Då hade folkmängden i byn sjunkit till fem personer. Han färdades den tio kilometerlånga vägen genom en skog till byn tillsammans med en guide som bar med sig en yxa på grund av vargfaran. Bâlea dokumenterade invånarna i den förfallna medeltida staden, mitt bland minnena av det förflutna och i väntan på slutet.

Projektet Flexi-in-security Redux fick sin början när Bâlea deltog i projektet Flexi-in-security där 10 journalist-fotografpar skickades ut för att undersöka vad som skedde med den europeiska arbetskraften under den ekonomiska krisen i Europa. Bâlea arbetade med journalisten Georgiana Macovei, vars texter också finns med på utställningen för att komplettera den berättelse som fotografierna presenterar.

Konstnärsträff (på engelska) söndagen den 11 mars kl. 14-15. Inträdesavgift till museet.

Kalle Hamm & Dzamil Kamanger: Om frihet

20.1.–19.2.2012, Projektrummet

Pressbilder

Presskonferens torsdagen den 19 januari kl. 11. Konstnärerna är närvarande under presskonferensen.

Konstnärsparet Hamm-Kamanger träffades 1998 på en kebabpizzeria i Helsingfors, där båda arbetade. Under arbetet föddes idén om ett gemensamt konstprojekt, ett projekt som visades i Konsthallen i Helsingfors år 2000. Sedan dess har konstnärsparet arbetat sida vid sida.

Dzamil Kamanger: Fängelselakan (2011)

Dzamil Kamangers verk Fängelselakan är en förstoring broderad med moulinégarn av ett fotografi taget av Röda korset. Organisationen tog fotot av Kamanger och hans fängelsekamrater i fängelset i Al-Romadi, Irak och skickade det till Kamangers släktingar som ett livstecken. I verket som återger fotografiet har Kamanger med en långsam och mödosam teknik broderat in obearbetade känslor från tio år i fångenskap, känslor som den civila fången från kriget mellan Irak och Iran fortfarande bär med sig.

Kamanger har i demonstrativt syfte sytt på verket Fängelselakan utanför skyltfönstren till europeiska märkesaffärer. Enligt konstnären bländar Europa med sitt välstånd och sina lyxprodukter, medan vardagen för en flykting ofta är ett tungt slit för att ha råd med det allra nödvändigaste. I Kamangers verk förenas de egna upplevelserna, både i hans hemland Iran och senare som flykting i Finland, med en positiv livsinställning och drömmar om något bättre.

Kalle Hamms 80 Comments on Freedom bildas som namnet säger av 80 kommentarer, som berättar om den individuella frihetens och medborgarrättigheternas historia och utveckling, från upplysningstiden till idag. Konstnären ifrågasätter att jämlika rättigheter för olika grupper har uppfyllts. Enligt konstnären underlättar det inte främjandet av rättigheterna att kapitalismen omvandlar Upplysningstidens slagord till retoriska fraser. Det ekonomiska tänkandet har också förvandlat upplysningens symboler till massprodukter, vilket har vänt bort människornas uppmärksamhet från de oinfriade löftena mot konsumerandet.

 Konstnärsträff: Ons 1.2. kl. 18-19. Museets inträdesavgift.

2000 & 11 SJÄLVPORTRÄTT

16.12.2011–5.2.2012, Processrummet

Pressfoton

Kulturhuvudstadsprojektet 2000 & 11 SJÄLVPORTRÄTT, som har genomförts inom utbildningsprogrammet i bildkonst vid Konstakademin vid Åbo yrkeshögskola, kommer till Helsingfors. Hundratals åbobor har gjort över tvåtusen självporträtt i verkstäder ledda av inhemska och utländska konstnärer. Utställningen, som är komponerad av alla dessa verk, visas i processrummet på Finlands fotografiska museum.


Hertta Kiiski: Una, 2010

Självporträtten kom till när åbobor med början hösten 2009 grep tag i pennor, papper, penslar och kameror i verkstäderna. Så här uppstod bilder av verkliga levande personer i vår omgivning och samtidigt en tidsbild av kulturhuvudstadsåret 2011.

Finlands fotografiska museum ställer ut ett tvärsnitt av höjdpunkterna och metodrikedomen i projektet 2000 & 11 SJÄLVPORTRÄTT. ”Självporträttet är starkt närvarande i vår tid. Det skrivs om självporträtt, olika metoder att skapa självporträtt utvecklas, självporträttet undersöks och dagens konstnärer skapar egna självporträtt. Projektet 2000 & 11 SJÄLVPORTRÄTT visar hur självporträttet kan vara till exempel idealistiskt, terapeutiskt, självbiografiskt, konfessionellt eller fiktivt. Vi kan använda självporträtt på många olika sätt. Självporträttet är vårt eget”, berättar kuratorn Taina Erävaara. Vesa Aaltonen, som har lett projektets fotografiverkstäder, ser självporträttet som en möjlighet att tolka förändringar över långa tidsspann: ”Självporträttet kan vara ett redskap när man vill undersöka hur identiteten förändras.”

Under presskonferensen delas pressexemplar ut av boken Omakuva on jokaisen kuva. Boken behandlar metoderna i projektet och olika konstnärs- och forskarperspektiv på självporträttet. Inträdet är fritt till både vernissagen och utställningen, som är ett öppet tillfälle att se självporträttets många ansikten.

Kurator för projektet 2000 & 11 SJÄLVPORTRÄTT är Taina Erävaara och för utformningen ansvarar utbildningsprogrammet i bildkonst vid Konstakademin vid Åbo yrkeshögskola. Arbetsgruppen består av Vesa Aaltonen, Pia Bartsch, Kaisa Lehto och Ilona Tanskanen.

Träff med konstnärerna söndagen den 5 februari 15–16. Fritt inträde till utställningen.