Allting idag känns trivialt. Vi talar men hör sällan oss själva. Vi stoltserar med våra riktningslösa strapatser men spelar samtidigt just de kort som det alltid var meningen att vi skulle spela, läser mellan samma gamla rader utav rädsla för att skriva nya. Fantasin har inlett sin slutgiltiga eller terminala era, och detta verk är dess anti-monument. Men ordet “terminal” kan också betyda passage: en plats för kamratskap, avsked, intimitet, en plats där rädslor möts och magi blir tillfälligt synlig.
Vad händer när resan når ett vägskäl som oundvikligen kräver i ett binärt val? Vinayaks utställning Terminal Diasporic är en fiktion, en icke-plats, här, en övergiven parkeringsplats. Dess arkitektur reser sig ur ett dissonant buller av grumliga terceter*, från de kvicksilverhala rörelserna av felande mänskliga och mer-än-mänskliga kroppar, från återvunna spår och många lyckliga olyckshändelser. Terminal Diasporic är den andra delen i en triologi utställningar med titeln Babirusa. Utställningen är en övning i ett spekulativt världsskapande åstadkommet genom poetiska strategier, den rör sig glidande över olika skalor av dagens fotografi. Med inspiration av Édouard Glissants ramverk om Relation och hans idé om utopi, aktiverar Vinayaks verk folkliga arkiv som samlats ihop från Helsingfors stadsgränser och bortglömda rester från internet genom en serie of performativa gester och lek. Utställningens visuella landskap är en amalgamation mellan Vinayaks eget fotografi och AI genererade bilder.
De många berättelserna om Terminal Diasporics förflutna, nutid och framtid bebor väggarna i detta källar-galleri när Vinayaks verk förvandlar dem till en dynamisk, förfallen, psykotropisk terräng som virvlar och simmar i glädjen, minnet, melankolin och galenskapen. De handgjorda fotoböckerna, lapptäckena, videobitarna, kopiorna med och utan ram bjuder på en mängd vinjetter och fragment som drömmer fram denna icke-plats. Terminal Diasporic är både en hyllning och en svidande kritik av fotografiet. Det är ett arbete av inspirerad fiktion, där fotografi blir ett språk, skapat av en diasporisk konstnär som navigerar i den hotfulla verklighet vi kollektivt har format och där vi nu lever i ett sökande efter gemensamma grunder.
Vinayak (f. 1991) kommer från Kerala, Indien, för närvarande baserad i Helsingfors. I sina fotoboks-verk och utställningar, samlar, dissikerar, analyserar och åter-approprierar han olika troper som associeras med det fotografisk media och dess samtida situation.
Utställningen är en del av galleriets program 2025-26, Texturer av Trygghet, som blivit kurerad genom ett open call av museets team av kuratorer tillsammans med den inbjudna kuratorn Farbod Fakharzadeh. Programmet har fått stöd av Museiverket.
*(inom poesi) en strof med tre rader.
Finlands Fotografiska Museum
0. våningen
Kabelfabriken, Kabelplatsen 3, Helsingfors
