"Vad är det som leder oss genom livet? Är det inte hur vi reagera på livets händelser snarare än själva händelserna som formar våra minnen och vårt fortsatta liv. Det frågade jag mig när jag började arbeta med Fading. Jag började fotografera spåren, reaktioner efter händelser i olika människors liv.  Med tiden märkte jag att jag återkom till livets slut, det bräckliga och det vi lämnar efter oss."
– Elis Hoffman

Elis Hoffman fotograferade serien Fading under fem somrar 2010—2014 på främst små avfolkningsorter runt om i Sverige. Han sökte sig till platser där han aldrig varit förut och träffade människor som han inte tidigare träffat, främlingar. Hoffman har förevigat dessa möten i fotografier som förmedlar en ömhet och sårbarhet hos dem han fotograferar. Men också en stor uppriktig nyfikenhet på livet. Han iakttar livets skuggsida utan rädsla och fördomar och öppnar också en möjlighet för betraktaren att göra detsamma.

Fotografierna berättar om förlust, om smärtan i att avstå och om det som blir kvar när ett liv har släckts, om sköra minnesbilder och ögonblick som upplöses som morgondimman på en sommaräng. Människorna, djuren och växterna finns där som uttryck för samma flyktiga livskraft. Allting är i en ständig förvandling, vi finns bara här för ett ögonblick.

Elis Hoffman (f. 1979) bor och arbetar i Stockholm. Efter att han utexaminerades från Nordens Fotoskola 2007 har han kombinerat frilansarbete med bok och utställningsprojekt. Han har vunnit ett flertal pris, bland annat TT:s Stora Fotopris 2014 med sitt projekt Fading. År 2015 gavs Fading ut som bok på det tyska förlaget Kehrer Verlag.