Lyssna hela podden här:
Kastehelmi Korpijaakko, Maija Tammi och Erja Salo / Foto: Virve Laustela, Finlands fotografiska museum
Som gäster: fotokonstnären Maija Tammi och Finlands fotografiska museets museilektor Kastehelmi Korpijaakko
Poddvärd: Finlands fotografiska museets intendent Erja Salo
Annat relaterat till avsnittet:
Maija Tammi: Empatimaskin, Finlands fotografiska museum, 31.3.-27.8.2023
En bild vald från Fotografiska museets samlingar, som beskrivs i början av podden: Ville Lenkkeri, The End of Innocence, 2008. Finlands fotografiska museum.
Bilden som Kastehelmi Korpijaakko tog med till podcastavsnittet: Pekka Korpijaakko, spelkamerafoto av ett lodjur, 2020
Bilden som Maija Tammi tog med till podcastavsnittet: Maija Tammi: Party Animal, 2020. (Archival pigment print, 110 x 120 cm.)
Hej, Maija!
Hur blev du fotokonstnär?
Jag har börjat som journalist och börjat studera visuell journalistik i Tammerfors. Egentligen hade jag inget desto större skäl att välja fotojournalistlinjen än att det var svårare att komma in dit genom inträdesproven. Och så blev det så att jag gjorde båda, fotade och skrev som journalist. Men så vann jag först pris för publikens favorit i årets fotojournalist-tävlingen, och sedan några år senare vann jag priset för årets fotojournalist. Då började jag fundera att okej, om jag en gång är bra på det här, så kanske jag borde koncentrera mej mer på att ta bilder istället för journalistik.
Så fokuserade jag på det jättelänge, tills jag i något skede vände mej mer mot konst. Fotojournalistik är såklart fortfarande nära mitt hjärta, men på något sätt är fotojournalistiken alltid så bunden till ett sammanhang. Den lever inom vissa ramar, det finns vissa ramar för vad man kan säga med journalistiska bilder, hurdana samtal man kan delta i, och hur man kan ta ställning med bilderna. Det här kan låta lite lustigt, men jag kände att jag kan säga mer med konst, att jag kan vara mer politisk, jag kan ifrågasätta saker. På något sätt kan jag uttrycka mer i ett konstsammanhang. Jag kan själv bestämma hur konstverken visas och hurdan information som visas tillsammans med dem. Kanske har jag mer frihet som konstnär.
Varför fotografi?
Jag gör också video och installationer, och ibland t.o.m. skulpturer. Men särskilt då jag jobbar med fotografi, vill jag använda mig av det att vi fortfarande tror på att ett fotografi visar något som har funnits framför kameran. För mig är det nyckeln till att använda fotografi: att man kan fundera på en illusion av vad som har funnits framför kameran, vad som är sant eller verkligt och vad verklighet egentligen är. En kamera, eller ett fotografi, är ett särskilt bra verktyg för att fundera på det.
Jag tänker till exempel på mitt tidigare konstverk Milky Way, med bilder som ser ut som rymden. På sätt och vis kunde man inte ha gjort det konstverket med något annat verktyg än en kamera. För idén är att bilderna verkligen ser ut som rymden, men på riktigt är det bröstmjölk och sperma som jag har fotograferat i närbild mot en svart bakgrund. Det skapar en illusion av rymden, men det är inte det som finns i bilderna. Det skulle ha varit lite svårt att göra samma som målning.
Hur jobbar du?
Jag gillar att jobba i grupp. I nästan alla konstverk har jag samarbetat med andra, eller åtminstone haft med experter och konstnärer från andra fält, musiker eller författare eller kompositörer. På något sätt tror jag att ju fler människor som jobbar ihop, desto bättre brukar det bli.
Delvis beror det också på att jag vill riva ner konstnärsmyten så mycket som det går. På sätt och vis känner jag att jag själv ibland mest är en person som för samman olika teman och olika människor från olika branscher och skapar konstverk den vägen, istället för att konsten skulle skapas någonstans från mitt eget jätte ointressanta personliga liv.
Hur ser dina arbetsdagar ut som konstnär?
Det beror på vilket skede jag är i med projektet. Ibland kan det nog se ganska tråkigt ut om man ser på det utifrån. Men ibland kan det vara spännande, ibland kan jag vara i ett laboratorium och ta bilder av prover, eller tala med vetenskapliga forskare. Eller så kanske jag bygger något i min egen studio, någon liten prototyp. Funderar på hur jag får någonting att se ut som jag vill. Men så kan jag också använda min arbetsdag till något sådant som att hjälpa en biologiprofessor bygga en pizzaugn på sin bakgård, för det är så jag gör. Jag vill ge något tillbaka. Den här professorn hjälpte mig jättemycket när jag jobbade med hydror, som är små sötvattenspolyper. Jag ville ge något tillbaka och professorn sa att hen inte har så mycket annat på gång men pizzaugnen skulle vara viktig just nu, så då så.
Man kunde säga att både konst och vetenskap är en slags forskning, ett utforskade sätt att göra saker. Båda försöker berätta något om någonting. Kanske metoderna är olika, men jag har nog också gjort konstverk där jag jobbat väldigt grundligt och metodiskt, till exempel följt med hur en cellinje växer eller dokumenterat ett vetenskapligt prov.
